Mogao-grottorna längs Sidenvägen

Mogao-grottorna längs Sidenvägen

Mogao-grottorna hittar vi där Sidenvägen delar sig i två. Här finns unikt bevarade målningar och skulpturer från 400 – 600-talet.

Mogao-grottorna finner vi i en liten oas, cirka 25 kilometer söder om Dunhuang i västra Gansuprovinsen. Mogao, även kallade Qianfodong som betyder De tusen buddhornas grottor, är det äldsta och största av de fyra viktigaste buddhistiska grottemplen i Kina. De andra tre är Maijishan i Gansu, Yungang i Shanxi och Longmen i Henan. Mogao-grottorna ligger där den urgamla handelsled vi kallar Sidenvägen delar sig i en nordlig och en sydlig gren, för att sedan fortsätta på varsin sida om Tarim-bäckenets öknar. I närheten av staden Dunhuang ligger Månskärans sjö, en liten källsjö omgiven av 150 meter höga sanddyner, kallade De tre farornas berg eller De sjungande dynerna då sanden faktiskt ”gnisslar”då sandkornen rör på sig vid temperaturförändringar.

Mogaos över fyra hundra grottor kan indelas i två typer. Den ena är de odekorerade ”fattigmunksgrottorna” som tjänstgjorde som bostäder åt munkarna samt handelsmän och pilgrimer som kom till templet. Den andra är tempelgrottorna som dekorerats med skulpturer och väggmålningar. Grottorna dekorerades från sent 300-tal fram till mitten av 1100-talet (Song) då grottornas betydelse minskade, troligen beroende på Jin-tartarernas härjningar i området. Då utomordentligt lite av den tidiga konsten från 400 – 600-talens kejsarhov finns bevarad, utgör väggmålerierna och skulpturerna i Mogao-grottorna ovärderliga informationskällor. Sammanlagt har man beräknat att muralmålningarna uppgår till närmare 40 000 kvadratmeter. Då sandstenen i grottorna är för lös för att huggas till skulpturer är skulpturerna uppbyggda av lera på en trästomme och har slutligen täckts med gips och bemålats. De tidiga muralmålningarna från 400–600-talet föreställer främst så kallade Jataka-berättelser, det vill säga mytologiska berättelser om Sakyamuni Buddhas liv i tidigare inkarnationer innan han blev den upplyste Buddha. De dominerande färgerna i det tidiga måleriet är grönt, rostrött och vitt, där den blyvita färgen mörknat och nu visar nästan svarta konturer.

Under Tang-dynastin (600–900-talet) kommer nya motiv in i måleriet. Vi kan finna paradisscener, jaktscener, processioner och återgivningar av Buddhas inträde i Nirvana. Färgskalan vidgas med allt större sofistikering som följd. Utöver bilder av Buddha och olika Bodhisattvor (frälsargestalter) förekommer donatorsporträtt och bilder av apsaras (flygande musikanter), vilka blivit särskilt berömda.