Xinjiang

Xinjiang är en autonom region och utgör en sjättedel av Kinas totala yta. Det ligger allra längst västerut i landet och gränsar mot Mongoliet i nordöst, Gansuprovinsen i öst, Qinghaiprovinsen i sydöst, Tibet i söder, Indien och Pakistan i sydväst och Kirgizistan, Kazakstan och Ryssland i nordöst. Regionen delas av Tianshanbergen och består till stor del av ökenlandskap och bergig terräng. Det är ett kargt, hårt landskap som till stor del inte lämpar sig för mänskliga bosättningar. Jordbävningar är också vanligt förekommande. Klimatet är torrt eller ökenklimat med höga temperaturer på runt 40°C, men även riktigt låga temperaturer på närmare -20°C. Etniskt och kulturellt skiljer sig denna region stort från resten av Kina. De största folkgrupperna är Uighur och Kazaker men även ett stort antal Hankineser har emigrerat hit. Här bor också Hui (kinesiska muslimer), kirgis, mongoler, manchu, med flera. Den stora inflyttningen av Hankineser har lett till stora motsättningar, noga observerade av Pekings centralregering.

Från Xinjiang kommer en mängd exportvaror; vindruvor, meloner, päron, bomull, vete, silke, valnötter och lamm. Härifrån kommer också en stor mängd av Kinas olja och mineraler. Den största delen av inkomsterna från dessa går till invånarna i norra Xinjiang som befolkas främst av Hankineser, medan de södra delarna är betydligt fattigare, där 95 procent av befolkningen är minoriteter.

Hit lockas de lite mer äventyrliga resenärerna. Kashgar, Kinas sista utpost mot väst, är ett populärt turistmål med sin stora marknad och vackra natur runt staden. Urumqi, provinshuvudstaden, är mindre intressant men en bra utgångspunkt. Hit reser man för att uppleva en kultur helt olik resten av landet och för storslagen, vild natur.

Vissa oroligheter kan ibland uppstå mellan uigurer och hankineser – läs senaste lägesrapporter från UD och internationella nyhetskanaler inför resor hit för att vara på den säkra sidan.